Fisksamhället

Vättern har en unik sammansättning av fiskarter där arter med nordlig och sydlig utbredning blandas. Vätterns fisksamhälle domineras tack vare sitt kalla näringsfattiga vatten av laxfiskar vilket är väldigt ovanligt i södra Sverige. Regelbundet påträffas inte mindre än 28 fiskarter samt signalkräfta. Därutöver finns ytterligare några arter som man kan stöta på i Vättern men som är mycket sällsynta. Trots artrikedomen är Vätterns fiskproduktion (kg per ytenhet) låg också det en effekt av det näringsfattiga kalla vattnet. Den potentiella fiskproduktionen var förhöjd under stora delar av 1900-talet men har minskat till mer ursprungliga nivåer i takt med att näringsnivån sjunkit, se mer info här. Flera av fiskarterna är så kallade istidsrelikter som levt kvar i sjön ända sedan senaste istiden för närmare 10 000 år sedan, hit räknas bland andra röding och nors.

Vättern är ett utpekat N2000-område (ingår i nätverk av skyddad, värdefull natur inom EU) och flera av Vätterns fiskarter är utpekade som indikatorer (typiska arter) för att kunna bedöma Vätterns bevarandetillstånd. Typiska fiskarter för habitatet i Vättern är röding, öring, harr, sik, siklöja och hornsimpa. Därutöver har stensimpa och nissöga ett extra bevarandevärde då de är särskilt utpekade i EU:s art- och habitatdirektiv. Sammanvägda bedömningen är att Vättern idag har gynnsam bevarandetillstånd. Mer info finns HÄR.

Fisksamhället är även en viktig indikator på Vätterns status enligt den bedömning som sker med stöd av EU:s vattendirektiv. Vättern och dess fisksamhälle bedöms idag ha god ekologisk status. För mer information se VISS.

De olika fiskarterna uppehåller sig på olika platser i sjön och bildar vad man brukar kalla olika fisksamhällen. Vilka fisksamhällen som förekommer styrs främst av de olika miljöerna som finns inom Vättern. Vätterns fisksamhälle kan delas upp i:

  • Den fria vattenmassan ute i öppna Vättern (pelagialen) – Huvuddelen av Vätterns vattenmassa utgörs av denna miljö. Här dominerar rovfiskarna röding och öring och de viktiga bytesfiskarna siklöja och nors.
  • Vätterns djupa bottnar (profundalen) – Merparten av Vätterns bottnar finns på stora djup (medeldjup 40 m). Här nere påträffas till exempel sik, gers, hornsimpa och röding.
  • Vätterns grunda bottnar (littoralen) – Utefter Vätterns stränder, i vikar och i skärgården i norra delen av Vättern finns grunda bottnar (< ca 20 m) som under sommaren ligger grundare än det så kallade språngskiktet vilket innebär att vattnet under sommarhalvåret är varmare här än det djupare vattnet under språngskiktet. Här finns många arter där abborre och mört sannolikt är de vanligaste. Det är i denna miljö signalkräftan i Vättern trivs.
  • Vätterns exponerade strandzon – Merparten av Vätterns stränder är öppna och exponerade för vågor. Långa sträckor har sten eller sand i strandkanten. Djurlivet (faunan) i denna zon är mycket speciellt och artsammansättningen (inte bara fisk) påminner om en norrlandsälv. Fiskar som uppehåller sig här är uppväxande öring och harr, elritsa, bergsimpa, stensimpa och spigg.
  • Grunda vegetationsbottnar – I mer skyddade delar av Vättern, som vikar och skärgårdsområdet i norr, finns grunda (< 1 – 2 m) bottnar med mycket vegetation. Denna miljö är vanlig i många sjöar men saknas i stora delar av Vättern. Här uppehåller sig arter som mört, mindre gädda och abborre, benlöja, sarv och sutare. Många arter reproducerar sig i den här miljön, t ex gädda, mört, braxen och sarv. I dom delar av Vättern där denna miljö saknas söker arterna upp motsvarande miljöer i tillrinnande vattendrag för att kunna leka.
  • Tillrinnande vattendrag – är egentligen inte en del av Vättern men har ändå stor betydelse för Vätterns fiskar. Vätterns tillrinnande vattendrag är även dom mycket speciella och värdefulla. Det finns runt 150 vattendrag som mynnar i Vättern varav ett hundratal håller vatten året om. Värdefulla miljöer som kallt (tack vare god skuggning och mycket grundvatten), strömmande (tack vare hög lutning) vatten är vanliga men det finns även mer lugnflytande vattendrag och sjöar som kan nås från Vättern. Många fiskarter reproducerar sig i de tillrinnande vattendragen. Öring, harr och flodnejonöga är beroende av de kalla strömmande vattendragen för sin fortplantning medan arter som mört och gädda nyttjar varmare vattendrag och sjöar med vegetation.

 

Förekommande fiskarter är: röding, öring, harr, lax, siksiklöja, nors, abborre, gers, gös, stensimpa, bergsimpa, hornsimpa, lake, gädda, storspigg, småspigg, ål, nissöga, mört, sutare, braxen, björkna, elritsa, sarv, benlöja, bäcknejonöga, flodnejonöga samt signalkräfta.

Genom att trycka på namnet ovan finner du artfakta kring de olika fiskarna i Vättern.

Söker du istället fisketips finner du det via följande länk!

vatterns-fiskar-2017

Sidan senast uppdaterad 30 juli 2019
 

Comments are closed.