Gös (Sander lucioperca)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.

Allmänt

Gösen tillhör familjen abborrfiskar och påminner om just abborren men kan växa sig betydligt större. Den har en långsträckt kropp med två ryggfenor . Gapet är relativt litet med många små tänder på käkarna och i gommen, vilka kompletteras med några få kraftiga rovtänder i främre och yttre delen av gapet. Gösens färgsättning är mycket varierande, främst beroende på vattnets färg och grumlighet. Vanligen har den vitgul till silverfärgad buk, bruna och gröna nyanser på sidorna med en brun till svart rygg och mer eller mindre tydliga tvärgående ränder längs med sidorna.

Leken sker under våren-försommaren när vattentemperaturen ligger kring 7-10 grader. Ynglen kläcks efter ca 10 dygn under förutsättning att vattentemperaturen håller minst 9 grader. Det 5-6 mm stora ynglet sprider sig omedelbart till fritt vatten där gulesäcken absorberas. I större öppna områdena med en god tillgång till pelagiskt levande bytesfisk bedöms gösens föda till stor del bestå av siklöja och benlöja. I de grundare områdena är andelen siklöja mindre i gösens bytesval, här är abborre en viktig föda.

Gösen har en maxvikt på över 10 kg.

Gösen i Vättern

Gösen är en införd art i Vättern, liksom i ett flertal sjöar i tillrinningsområdet. I Vättern gjordes troligen den första utsättningen av gös i Alsen i det norra skärgårdsområdet 1925. Beståndet i Alsen och angränsande vattenområden förstärktes sedan under de följande decennierna, i Bottensjön inplanterades gös under 1960- 70-talen. Utsättningar som lett till starka lokala bestånd har även skett i sjöar inom Vätterns södra tillrinningsområden, inte minst inom Huskvarnaåns avrinningsområde. Bestånd av gös finns även i t.ex. Munksjön och Huskvarnaån i Jönköping. Utsättningarna har resulterat i att gösen nu är etablerat sig i Vättern. Större delen av Vättern uppvisar emellertid inte den karaktär som gösen vill ha med varmt, näringsrikt, grumligt vatten varför utbredningen i huvudsak inskränker sig till norra Vätterns skärgård. I skärgårdsområdets är gösen en konkurrent till framför allt gädda men även till den större abborren. Utsättningar har skett även under senare år, men länsstyrelsernas policy är idag att inte bevilja några nya utsättningar av gös i Vättern. Denna policy syftar till att minimera risken för att den för sjön främmande arten ska påverka Vätterns naturliga fiskbestånd negativt.