Röding (Salvelinus alpinus)

roding1

Rödingen, eller storrödingen som den också kallas till skillnad från de i norra Sverige förekommande arterna/raserna av fjällröding, är inte en egentlig glacialrelikt eftersom den haft möjligheten att själv sprida sig i vattendragen. I Vättern räknas dock rödingen in bland glacialrelikterna eftersom den levt kvar i sjön sedan inlandsisens avsmältning. Ett gemensamt drag för flertalet av de sydliga rödingsjöarna i Sverige är att de är belägna över högsta kustlinjen. Detta förhållande gäller dock inte för Vättern, men däremot för tre andra ursprungliga rödingsjöar i närheten; Sommen, Ören och Mycklaflon.

Storrödingen i Vättern leker första gången när den är 6-8 år, honorna är då 40-55 cm långa och hannarna 35-45 cm. Vid leken mellan mitten av oktober och mitten av november söker sig lekfiskarna in till grundområden. Leken kan förekomma på uppstickande grund som t.ex. Rosenlundsgrundet, större grundområden som Flisen och Tängan eller utmed vissa strandavsnitt. Det finns ett drygt 40-tal dokumenterade eller troliga lekplatser i Vättern. Kontinuerliga undersökningar genomförs av rödingens lekområden. Rödingleken börjar först i norra delen av Vättern för att i södra delen av sjön vara som intensivast ett par veckor senare. Leken pågår ett par veckor men utlekt fisk finns ofta kvar på lekplatserna en tid efter leken. Bottnen på lekplatserna består vanligen av lager av sten med en diameter på upp till 20 cm och lekdjupet kan variera från en knapp meter ned till 8-10 meter, vanligen sker dock leken på 1-5 meters djup.

Under vintern ligger rödingrommen nedbäddad bland stenarna fram till kläckningen på våren. Efter kläckningen ligger gulesäcksynglen kvar nere i lekbädden några veckor innan de kryper upp. Efter att gulesäcken är förbrukad är troligen större djurplankton (t.ex. hoppkräftor) under en kortare period en viktig födogrupp, i takt med att rödingarna tillväxer utgör därefter glaciala kräftdjur som vitmärla och pungräka en viktig föda upp till 30 cm då rödingen successivt övergår till att äta fisk. För större, fiskätande, rödingar består födan till stor del av nors, siklöja och storspigg.  I Vättern lever rödingen pelagiskt och saknas därför i själva skärgårdsområdet.

Beståndsstatus i Vättern

Rödingbeståndet i Vättern utgör landets enskilt största och mest skyddsvärda bestånd. Den tidigare negativa trenden har brutits och beståndet bedöms idag som måttlig, under förbättring. Beståndet är dock sårbart för framtida hot såsom överfiske och påverkan av klimatförändring.

roding-graf-status

TV: Fördelning mellan fångst av röding från yrkesfisket respektive fritidsfisket 1988-1992, 2000, 2003, 2010 och 2015. TH: Uttaget (ton) från yrkesfisket och fritidsfisket för röding 1998-2014.

roding-graf-status-1

Fångster av röding per ansträngning (kg/km nät) i provfiske 2004-2015 (orange linje) och i yrkesfisket 1994-2015 (blå linje).

Vidare läsning

Artfakta röding – Artdatabanken

Förvaltningsplan för fisk och fiske i Vättern 2017-2022 – Röding

Äta fisk ifrån Vättern?

Fisketips – Röding

Vätternfakta nr 5:2018, Utvärdering av överlevnaden hos återutsatt röding i Vättern vid trollingfiske och vertikalfiske

Rödingrapport F-län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande nr 2015:38

 

 

 

Sidan senast uppdaterad 4 september 2018
 

Comments are closed.