PFAS i dricksvatten från Vättern?

november 12, 2020

 

Naturskyddsföreningen publicerade nyligen en undersökning av PFAS-halter i svenskt dricksvatten. Även två kommuner (“områden”) med råvattenintag från Vättern ingick i undersökningen. Naturskyddsföreningen beräknade ett eget gränsvärde för fyra PFAS-ämnen, och jämförde uppmätta halter i utgående dricksvatten (eller råvatten) med detta gränsvärde.

Dricksvatten från många kommuner låg över Naturskyddsföreningens gränsvärde, även från de två med uttag från Vättern. (I undersökningen ingick Skövde och Hjo som båda tar råvatten från Vättern. Även Jönköping är med, dock är Jönköpings redovisade dricksvatten inte från Vättern.)

Angivna halter PFAS-4 i dricksvatten i dessa två kommuner låg på 2,2 och 2,35 ng/L, och dessa resultat överensstämmer i storleksordning med andra mätningar i Vättern. Högsta belastningen i undersökningen har uppmätts i dricksvatten från Halmstads kommun och Gävle kommun, med maximala halter över 40 ng/L.

Det finns idag inget gränsvärde för PFAS, förutom en åtgärdsgräns för dricksvatten. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har tagit fram en ny s.k. exponeringsgräns (TWI) för fyra PFAS ämnen (PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS) på 4,4 ng/kg kroppsvikt per vecka.

Naturskyddsföreningen utgick i beräkning av sitt gränsvärde från denna exponeringsgräns, men det är inte klart att beräkningen som Naturskyddsföreningen gjorde är korrekt (1).

Livsmedelsverket är ansvarig för att ta fram gränsvärden som gäller i Sverige, och det är ingen helt enkel uppgift. Just nu pågår även ett arbete med ett nytt EU-dricksvattendirektiv som kommer troligen beslutas i år, och som också ställer (minimi)krav på dricksvattenkvaliteten. Vätternvårdsförbundets förhoppning är att Livsmedelsverket inom kort tar fram nya gränsvärden för dricksvatten. Då blir det möjligt att bedöma huruvida PFAS-halter i råvatten, och i utgående dricksvatten, från Vättern utgör en risk.

Oberoende på var exakt ett gränsvärde bör ligga så visar Naturskyddsföreningens sammanställning att PFAS förekommer i dricksvatten (eller råvatten) på många platser i landet, och i halter som i vissa kommuner/områden och i vissa fall kan tänkas utgöra en risk vid konsumtion över en lång tidperiod.

Förhöjda halter PFOS (ett PFAS-ämne) jämförd med Vattendirektivets miljökvalitetsnormer har uppmätts i vatten och fisk från Vättern. Vätterns ekosystem är på grund av dess naturligt låga fosforhalter och den långa omsättningstiden känslig för bioackumulerande och persistenta organiska miljögifter som PFAS.

Det är viktigt att tillförseln PFAS till Vättern minskar. Både användning behöver minska, och förorenade områden runt sjön behöver åtgärdas.

PFOS har varit förbjudit i EU (med vissa undantag) sedan 2008 och PFOA är förbjudit från och med 2020. Både internationellt och på EU-nivå pågår arbetet att reglera och/eller förbjuda fler PFAS-ämnen. Förväntningen är att förekomsten i naturen minskar över tid när ämnen har förbjudits, och studier i bl.a. fisk har redan visat på nedåtgående trender för PFOS.

Det finns flera PFAS-förorenade områden i Vätterns avrinningsområde, exempel är brandövningsplatser kopplade till flygplatser. Vätternvårdsförbundets åsikt är att åtgärder ska prioriteras baserade på (möjlig) påverkan på Vättern. Med tanke på Vätterns känslighet för just miljögifter som PFAS är sanering av dessa områden särskilt angelägna.

 

Vad gör Vätternvårdsförbundet?

Vätternvårdsförbundet undersöker för närvarande halter av PFAS i vattenfas i Vättern och vissa tillflöden inom ett projekt om organiska miljögifter och läkemedelsrester (tillsammans med övriga stora sjöar i landet). Även råvatten och utsläppsvatten av vissa kommunala vattenverk och avloppsreningsverk ingår i detta projekt och i samverkan med berörda kommuner. Resultat publiceras vintern 2020/21.

Dessutom analyseras PFAS (och andra miljögifter) i röding, abborre, lake och kräfta, samt i ett särskilt projekt i matfisk. Även dessa resultat förväntas vintern 2020/21.

Vid Örebro Universitet pågår ett doktorand-projekt med syftet att beräkna PFAS-transporter till Vättern från olika tillflöden och utsläppskällor, inklusive deposition (regn). Vätternvårdsförbundet har hjälpt till med lokalval och provtagning i tillflödena. Läs mer på oru.se.

Vätternvårdsförbundet har tidigare påtalat att PFOS-halter i Vättern är förhöjda och behöver minska. Därför behövs åtgärder runt hela sjön för att minimera tillförseln av PFAS till Vättern. Du kan läsa våra yttranden på www.vattern.org.

Läs mer om PFAS i Vättern.

 

Fotnoter

(1) I Naturskyddsföreningens beräkningar användes kroppsvikten och vattenintag av ett spädbarn som utgångspunkt. EFSA är dock tydligt i sin scientific opinion att exponeringsgränsen inte bör användas för spädbarn. Anledningen är att exponeringsgränsen är satt för att skydda mot effekter vid intag över lång tid, och mer konkret för att minimera kroppsbelastningen hos en vuxen kvinna för att skydda hennes barn (PFAS förs över vid graviditet och amning). Det är alltså troligen mer korrekt att beräkna ett gränsvärde baserade på kroppsvikten och exponering av ett äldre barn eller en vuxen.

Följer man Naturskyddsföreningens metod (maximalt 20% PFAS-intag via dricksvatten enligt WHO, allt vatten via kommunalt dricksvatten) så ligger gränsen baserade på ett spädbarn (4,2 kg och 0,7 L vatten/dag) på 0,75 ng/L, och baserade på en ung kvinna (50 kg och 2 L vatten per dag) på 3,1 ng/L.

Last modified: 2020-11-16

Comments are closed.

Translate »