- Vättern.org - https://www.vattern.org -

Om PFAS i Vätternkräftor

Örebro Universitet publicerade nyligen ett studentarbete (C-uppsats) inom kemi där halter av flera PFAS-ämnen samt organiskt fluor undersöktes i signalkräftor från nio lokaler i Vättern, samt från Munksjön (Jönköpings kommun) och sjön Unden (Karlsborgs/Askersunds kommun). Med anledning av att arbetet har uppmärksammats i olika medier där frågan huvudsakligen förts om det är lämpligt att äta kräftor från Vättern, samt att frågor inkommit till Vätternvårdsförbundet, ges här en redogörelse.

Detta arbete bidrar till ökad kunskap om förekomst av PFAS i Vättern, och är en del av Örebro Universitets forskning på nya miljögifter i Vättern (se även mikroskräp [1], samt mer omfattande studier om PFAS i Vättern här [2] och här [3]). Vätternvårdsförbundet samarbetar sedan ett antal år med Örebro Universitet för att öka kunskaperna om vissa utvalda miljögifter som bl.a. presenterats vid flertal tillfällen på Vätterndagarna mm.

Arbetet är välskrivet och genomarbetat, och är till vår kännedom den första som genom en ny metod analyserat halten extraherbart organiskt fluor i vattenlevande organismer i Vättern (förutom ett flertal ofta förekommande olika PFAS-ämnen).

Som ett studentarbete kan studien ses som ett pilotprojekt. För att kunna besvara frågor om inom-sjö-variation av PFAS behövs ett mycket större urval av prover än vad som ryms inom ett studentarbete, alternativt att halterna skiljer sig mycket mer åt än som var fallet inom studien. PFAS och organiskt fluor undersöktes i kräftornas hepatopankreas vilket gör att studien inte heller besvarar vad som är en lämplig mängd Vätternkräftor att äta. Det behövs riktade undersökningar för att kunna besvara dessa frågor. Uppsatsen visar dock på haltnivåer samt förhållandet av vissa PFAS-föreningar och totalhalten extraherbart organiskt fluor i signalkräfta i Vättern.

Läs hela uppsatsen här: Quantification of target per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) and extractable organic fluorine (EOF) in crayfish from Lake Vättern, Sweden. [4]

PFAS är ett samlingsnamn för en grupp av runt 5000 högfluorerade och industriellt framställda kemikalier som har använts sedan 1950-talet. PFAS-ämnen räknas som organiska miljögifter och många är stabila, bioackumulerande och giftiga. De bryts inte ned – inte alls eller bara mycket långsamt – och är därför länge kvar i miljön. De ansamlas i levande organismer och lagras bl.a. i blodet. Och de är skadliga: i (mycket) höga koncentrationer kan de påverka bl.a. fettmetabolismen och immunsystemet och leda till låg födelsevikt och försämrad tillväxt.

Vättern – och Vätterns ekosystem – är p.g.a. den långa omsättningstiden och de låga halter näringsämnen känslig för bioackumulerande organiska miljögifter som PFAS.

Läs mer om PFAS i Vättern. [5]

 

Resultat

Studien visade på förekomsten av PFAS i alla kräftor, men halter och sammansättningen av PFAS-ämnen varierade. Summan PFAS låg mellan 18,9 – 59,0 ng/g för kräftor fångade i Vättern (i medel 41,8 ng/g), 29,9 ng/g i Munksjön och 27,5 ng/g i Unden.

I en tidigare studie på Vätternkräftor [6] publicerat av Vätternvårdsförbundet uppmättes halter på 40 ng/g och 32 ng/g, som faller inom ramen för den nu publicerade studien (samma gäller om man jämför olika PFAS-grupper, dvs PFCAs och PFSAs).

PFAS sprids lätt och förkommer mer eller mindre överallt i naturen. Kräftor från sjön Unden, som är en sjö utan kända PFAS-källor, uppvisade halter i samma storleksordning som kräftor från flera lokaler i Vättern och Munksjön. I den tidigare studien [6] ingick kräftor från förutom Vättern, även Munksjön, Hjälmaren, Mälaren och flera mindre sjöar i Stockholms kommun. PFAS-halterna i Vätternkräftor var då nära medel av samtliga undersökta lokaler.

Kända PFAS-källor till Vättern är bl.a. via Bottensjön, Munksjön och Huskvarnaån – t.ex. från brandövningsplatser på Karlsborgs och Axamo flygplats, från deponier och avloppsreningsverk. Även deposition (regn) kan vara en viktig källa (som möjligen kan förklara nivåerna i kräftor från Unden).

I arbetet ville man utvärdera om PFAS-halter i kräftor är högre närmare kända utsläppspunkter (här var Karlsborgs flygplats i fokus). Det sambandet kunde dock inte påvisas. Spridningen i Vättern är snabb, och transporter via t.ex. Bottensjön fördelas snabbt i vattenmassan så att (t.ex.) PFAS-halter inte förväntas varierar mycket i sjön. Eventuell direktexponering behöver då troligen ske lokalt och nära punktkällan. Dessutom är kräftor all-ätare och har en komplex och varierande födobild vilket kan bidra till att förklara spännvidden i halterna. Studien var inte upplagd för att upptäcka signifikanta skillnader inom Vättern (troligen inte heller syftet) på grund av lokalval och bl.a. antal på kräftindivider.

 

Är halterna höga eller låga?

Det finns få studier som har undersökt halter av PFAS i signalkräftor. Inom miljöövervakning används normalt fisk, i sötvatten ofta abborre, då dessa förekommer praktiskt taget överallt och är lätt att få tag i – som är viktigt för att kunna jämföra över tid och rum.

I detta arbete valde man att analysera halter i hepatopankreas (motsvarar lever och bukspottkörtel), där många miljögifter anrikas. Inom vattenförvaltningen finns det ett gränsvärde för PFOS i fiskmuskel [7].

Det är oklart hur halter i hepatopankreas konkret korrelerar med halter i kräftmuskel. För fisk finns sådana undersökningar, och vattenförvaltningens miljökvalitetsnorm för PFOS på 9,1 ng/g i fiskmuskel kan omräknas till 155 ng/g i fisklever (abborre) [8].

PFOS-halten i hepatopankreas var i genomsnitt 15,4 ng/g (17,1 ng/g för endast de nio Vätternlokalerna), och ligger därmed alltså under de 155 ng/g som gäller för fisklever.

Det är dock svårt att dra slutsatser: i denna studie ingick få kräftor från varje lokal, lokalerna låg huvudsakligen i den norra delen av Vättern, och dessutom är det oklart om förhållandet mellan PFOS-halter i hepatopankreas och muskel är i en jämförbar storleksordning som i fisk (i abborre 18:1). Arbetet är en (omfattande) uppsats inom kemi, men inte upplagd – eller troligen haft som syfte – att kunna svara på frågor inom och behov för miljöövervakningen.

 

Risk vid konsumtion?

Det finns idag inget gränsvärde för PFAS i mat (förutom en åtgärdsgräns för dricksvatten). Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) arbetar med att ta fram nya s.k. exponeringsgränser, och har förslagit nya gränser för fyra PFAS ämnen (PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS) [9] och separata för PFOS och PFOA [10].

I uppsatsen jämförs att äta 100 eller 500 g kräfta med EFSAs föreslagna exponeringsgränser (TWI, tolerabel veckointag). Om en kräftstjärt antas väga ca 15 g motsvaras konsumtion av de i uppsatsen beräknade 100 g kräftkött 6-7 ”hela” kräftor, och 500 g 30-35 kräftor.

För att överskrida exponeringsgränsen måste en genomsnittlig person på 75 kg äta 100 g kräftkött
– oftare än en gång per månad (PFAS-4),
– oftare än varannan vecka (PFOS),
– flera gånger per vecka (PFOA).
(Dessa beräkningar är baserade på medelhalter i studien, medel för endast Vätternlokalerna ligger ca 10% högre.)

*Update: Den 17 september 2020 publicerade och fastställde EFSA en ny exponeringsgräns för PFAS-4 [11] (TWI på 4,4 ng/kg kroppsvikt, ovan utgick Örebro Universitet från 8 ng/kg kroppsvikt). Om en person på 75 kg äter 100 g kräftkött oftare än vårt 8:e vecka överskrids denna (nya) gräns.

Författaren är tydlig med att det handlar om ett worst-case-scenario. Dessa beräkningar är baserade på att halter i hepatopankreas är jämförbara med övriga ätliga delar, men troligen är 1) halterna i muskel, som de flesta faktiskt äter, troligen betydligt lägre, och 2) det sällan förekommande att det äts 100 g ”kräftsmör” (motsvarar från 50-100 hela kräftor) oftare än en gång per månad/varannan vecka/flera gånger i veckan beroende på vilket typ av PFAS som avses.

Utan mätvärden för PFAS i muskel är det svårt att dra säkra slutsatser om hur ofta man ”får/kan/bör” äta kräfta. Det behövs undersökningar med riktat upplägg för att kunna besvara denna fråga.

Idag finns det kostrekommendationer för fet fisk från Vättern, Vänern och Östersjön [12] p.g.a. belastning med dioxin och PCB (halterna fortsätter dock att sjunka [13]). Det är troligt att Livsmedelsverket kommer ta fram kostrekommendationer baserade på EFSAs nya förslag, men det är för Vätternvårdsförbundet i nuläget oklart hur dessa utformas och vilka arter och lokaler kommer beröras.

 

Är allt bra då?

Nej! PFAS är ett miljöproblem generellt i naturen däribland Vättern, och halter av PFOS ligger över miljökvalitetsnormen i flera fiskarter från Vättern.

Vättern är känslig mot svårnedbrytbara och bioackumulerande miljögifter. Vattnets uppehållstid är lång (60 år), dvs tillförda ämnen stannar kvar länge i systemet. Persistenta ämnen (som PFAS) kan föreligga i vattenfas under lång tid pga. Vätterns låga sedimentation, men efter sedimentation kan förhöjda halter vara tydliga i sediment och därmed utgöra risk för påverkan under lång tid. Ett kallt och ett näringsfattigt vatten betyder att fisk växer långsamt, och ansamlar miljögifter (s.k. bioackumulation).

I detta studie har förutom 32 PFAS-ämnen även mängden extraherbart organiskt fluor undersökts. Resultaten visar att en stor andel utgörs av oidentifierad organisk fluor: det kan handla om PFAS under kvantifieringsgränsen, andra PFAS-ämnen, läkemedelsrester eller pesticider som innehåller flourerade ämnen. Analysmetoden är intressant för framtida miljöövervakning, inte minst i sjöar inklusive Vättern.

PFOS har varit förbjudit i EU (med vissa undantag) sedan 2008, och PFOA förbjuds senare i år 2020. Över tid förväntas halter minska i miljön, studier i djur och människor har redan visat på nedåtgående trender. Det finns dock ca 5000 till PFAS-ämnen och hur deras halter förändras över tid återstår att se.

 

Vad gör Vätternvårdsförbundet?

Vätternvårdsförbundet undersöker för närvarande halter av PFAS i vattenfas i Vättern och vissa tillflöden inom ett projekt om organiska miljögifter och läkemedelsrester [14] (tillsammans med övriga stora sjöar i landet). Även råvatten och utsläppsvatten av vissa kommunala vattenverk och avloppsreningsverk ingår i detta projekt och i samverkan med berörda kommuner. Resultat publiceras hösten 2020.

Dessutom analyseras PFAS (och andra miljögifter) i röding, abborre, lake och kräfta. Även dessa resultat förväntas hösten 2020.

Vid Örebro Universitet pågår ett doktorand-projekt med syftet att beräkna PFAS-transporter till Vättern från olika tillflöden och utsläppskällor, inklusive deposition (regn). Vätternvårdsförbundet har hjälpt till med lokalval och provtagning i tillflödena. Läs mer på oru.se [3].

Vätternvårdsförbundet har tidigare påtalat att PFOS-halter i Vättern är förhöjda och behöver minska. Därför behövs åtgärder runt hela sjön för att minimera tillförseln av PFAS till Vättern. Du kan läsa våra yttranden på www.vattern.org [15].