Ingen miljökatastrof: Status och hantering av utsläpp och förorenade områden

Vättern är en sjö som påverkar och engagerar många människor. Många undrar ”hur det faktiskt går för sjön” och funderingar och diskussioner över vissa verksamheters påverkan på Vättern kommer upp flitigt.

Frågor som hamnar i fokus handlar ofta om pågående eller historiska utsläpp till Vättern, t.ex. från pappersfabrikerna i norra Vättern och vid Munksjön, utsläpp från försvarsmaktens övningar (och ammunitionsdumpningar efter andra världskriget) och utsläpp från avloppsreningsverk.

I denna artikel tar vi upp några exempel på förorenade områden och/eller utsläpp som vi får flest frågor om.

Här kan du läsa mer om hur utsläppssituationen såg ut förr och idag, hur dessa utsläpp och lämningar påverkar Vättern, och hur de hanteras (och åtgärdas).

Utsläpp till Vättern: då och nu

Fiberbankar

Vid pappersproduktion uppstår olika utsläpp, huvudsakligen suspenderade ämnen (inklusive fiber), organiska ämnen och vissa processkemikalier. Dessa utsläpp samlas i s.k. fiberbankar som blir liggandes framför utsläppspunkterna. Pappersfabriker är lokaliserade vid vatten, t.ex. vid Norrlandskusten, Vänern och Vättern. I (och nära) Vättern finns två pappersindustrier: vid Sörviken i norra Vättern, och vid Munksjön inne i Jönköping. Både har ett stort åtgärdsbehov, vi pekade t.ex. ut båda områden i senaste Vattenvårdsplanen som i behov av åtgärder.

Dessa fiberbankar härstammar huvudsakligen från en tid innan miljölagar fanns (innan 1969), det är alltså historiska föroreningar från en tid då det inte reglerades. I Munksjöns fall tillkommer ett potpurri av utsläpp från reningsverk, staden och andra industrier kring sjön och uppströms i tillflödena.

Utsläpp av suspenderade ämnen (inkl. fiber), organiska ämnen (mätt som COD eller BOD) och klororganiska ämnen (AOX) har minskat genom miljölagar, processändringar och utbyggnad av reningsverk – det gäller inte bara i Vättern men är ett generellt mönster.

Utsläpp av klororganiska ämnen (AOX) från Aspa bruk över tid. Data: Vätternvårdsförbundet (beräknade värden (innan 1990), därefter mätadata.)

Avloppsreningsverk

Kommunala avloppsreningsverk förbli en stor punkt(!)källa för utsläpp av näringsämnen till sjön. Andra källor är framförallt jord- och skogsbruk och atmosfären (för kväve), dessa s.k. diffusa källor utgör huvuddelen av den totala belastningen med näringsämnen till sjön.

Fördelning av utsläpp av näringsämnen från olika källor. Data: Vätternvårdsförbundet/SMHI.

Utsläppen sjunker dock hela tiden p.g.a. ny och bättre reningsteknik.

Ett problem är s.k. bräddningar, när vatten släpps ut till Vättern utan rening tex. vid skyfall.  Beräkningar visar att omkring 1% av avloppsvatten bräddas. Vätternvårdsförbundet har i Vattenvårdsplanen angett ett mål att inga bräddningar från reningsverk eller spillnät av avloppsvatten ska förekomma.

Fosforutsläpp från avloppsreningsverk (ARV). Efter fosforfällning infördes under 1960talet minskade fosforutsläppen dramatiskt. Data: Vätternvårdsförbundet.

Fosforutsläpp från avloppsreningsverk (ARV). Efter fosforfällning infördes under 1960talet minskade fosforutsläppen dramatiskt. Data: Vätternvårdsförbundet.

Förutom näringsämnen släpper reningsverk även ut andra ämnen, t.ex. mikroplast/skräp (från bl.a. tvätt), läkemedelsrester och andra miljögifter. Vätternvårdsförbundet gör just nu en analys av läkemedelsrester i Vättern, mikroskräp har undersökts 2015 och 2017. Här gäller det att följa utvecklingen, minska användning (om möjligt) och vänta/hoppas på ny reningsteknik. Som exempel vore det positivt om möjligheten till ett reningssteg för läkemedelsrester undersöks när Simsholmens ARV byggs ut.

Försvarets lämningar

Efter andra världskriget sänktes ammunition på stora djup på flera lokaler i Vättern (som i många svenska sjöar). Omkring 5500 ton ammunitionsskrott dumpades i Vättern mellan 1940- och 1960talet. Försvarsmakten har inventerat i en särskild riskundersökning ammunitionsslag och volymer.

Utöver det tillförs ammunition även från pågående verksamheter vid Karlsborgs militärområde. Ett antal skjutningar (t.ex. Flygskyttsmålet Hammaren) genomförs med Vättern som nedslagsplats. Den största delen av utskjuten ammunition från Karlsborg landar dock i blinderingar eller på mark.

Ammunition innehåller tungmetaller som bly, koppar och zink (utvecklingen går idag mot blyfri ammunition). Sammanlagt beräknas idag totalt ca 160 kg bly, 200 kg koppar och drygt 20 kg zink per år (data för 2010-2012) hamna i Vättern via ammunitionen. Beräkningar visar att en mycket liten andel av denna tillförda metall (i fast form) frigörs till vattnet varje år genom vittring.

För t ex bly motsvarar den årligen ny tillförda mängden omkring 100 g löst bly, eller 10 kg per år p.g.a. vittring från historiska utsläpp. Som jämförelse tillförs via avloppsreningsverken årligen 4 kg, och via deposition (regn) mer än 1 ton (!). 96% av tillförseln beräknas fastläggas i sediment. Det är alltså en förhållandevis låg andel vattenlösta tungmetaller som kan beräknas ha sitt ursprung från ammunition.

Ändå utgör denna mängd som tillförs från gamla som pågående verksamheter miljöskäl i sig att åtgärda, och det är inte hållbart att skjuta ut ammunition i Vättern. Vätternvårdsförbundet har i Vattenvårdsplanen definierat ett mål att försvarets lämningar på såväl mark som under vatten ska vara karterade, riskklassade och/eller åtgärdade.

Hur påverkar dessa utsläpp och lämningar Vättern?

Vätternvårdsförbundet samordnar miljöövervakningen för Vättern och varje år genomförs en rad olika undersökningar och mätningar av oss (och andra aktörer) i Vättern och tillrinnande vattendrag. Läs mer om undersökningar som görs i Vättern.

Påverkan från fiberbankar:

Det finns ett omfattande underlag om Sörvikens (Aspas) påverkan på Vättern. De visar sammantaget att Sörviken själv är täckt av cellulosarester, vilket leder till s.k. reducerande (låga syrgashalter) förhållande med svavelbildning vid sediment/fiberytan till följd av nedbrytning av organiskt material (cellulosarester). Cellulosarester täcker naturliga bottnar och den mikrobiella nedbrytningen konsumerar syre, dessutom finns det processkemikalier från tidigare utsläpp (t.ex. dioxiner) som är knutna till dessa fiberbankar.

Men oavsett hur förhållanden ser ut inne i viken så utgör de en lokal påverkan. Dvs att en tydlig påverkan kan mätas inne i viken, men utanför mynningen är tillståndet bra och i samma nivå som i egentliga Vättern.

  • Syre: halterna är extremt låga inne i Sörviken, men ute i Vättern finns det gott om syre även ner till botten (dvs minimumhalter > 9mg/L, klassas som ”hög status”)
  • Dioxin i sediment: höga halter inne i Sörviken som avtar snabbt med ökande avstånd från fabriken för att nå bakgrundshalter någon kilometer ute i sjön
  • Bottenfauna (små evertebrater som lever på sjöns botten och visar hur en sjö ”mår”): Tydlig påverkan inne i Sörviken, men kommer man ut några 100 m så klassas bottenfaunasamhället som motsvarar ”hög status” (1)
  • Cyanobakterier: I viken förekommer bentiska arter (starkt knutna till botten) som trivs enbart i svavelrika miljöer. Ute i Vättern ligger andelen cyanobakterier kring 5% (medel 2013-2018, motsvarar ”hög status”).

Munksjön har en mer komplicerad föroreningshistoria, som har undersökts ingående i en s.k. Riskbedömning (2). Som i Sörviken finns det i sediment mycket organiskt material, och dessutom förhöjda halter av metaller (bly, koppar, zink, kvicksilver), PAH och organiska miljögifter (t.ex. dioxiner, PCB). Dessa föroreningar är dock hårt knutna till sedimentet, och halter i vatten är betydligt lägre. På grund av detta är påverkan från dessa historiska lämningar på Vättern begränsade. Däremot är näringsämnen, dvs fosfor och kväve, däribland ammonium, tydligt förhöjda i Munksjöns vatten.

Munksjöns utlopp transporterar relativt stora mängder metaller, näringsämnen och vissa (andra) miljögifter till Vättern, men detta p.g.a. det stora vattenflödet och utsläpp från pågående och/eller uppströms liggande verksamheter samt en stad med 100.000+ invånare.

Jämför man in-transporten till Munksjön (via bl.a. Tabergsån och direkta utsläpp) med ut-transport till Vättern via kanalen så utgör sjön en s.k. ”fälla” för de flesta ämnen. I jämförelse med den totala tillförseln av metaller (inklusive kvicksilver) till Vättern så är det en liten andel – några få procent – som tillförs via Munksjöns utlopp.

Påverkan från avloppsreningsverk

Avloppsreningsverk påverkar sina recipienter huvudsakligen genom utsläpp av näringsämnen (fosfor är mest relevant). Men fosforhalterna är (återigen) mycket låga i Vättern. Bräddningar utgör snarare ett hygieniskt och estetiskt problem (olägenhet vid bad mm).

Vättern är en naturlig näringsfattig sjö. Under 1960/1970-talet fanns dock en övergödningsproblematik (eutrofiering) p.g.a. utsläpp av näringsämnen (fosfor) från avloppsreningsverk, jordbruk mm. Genom förbättrad reningsteknik och andra åtgärder minskade utsläppen och fosforhalterna är återigen väldigt låga (< 4 µg/L). Data: Vätternvårdsförbundet/SLU.

Vättern är en naturlig näringsfattig sjö. Under 1960/1970-talet fanns dock en övergödningsproblematik (eutrofiering) p.g.a. utsläpp av näringsämnen (fosfor) från avloppsreningsverk, jordbruk mm. Genom förbättrad reningsteknik och andra åtgärder minskade utsläppen och fosforhalterna är återigen väldigt låga (< 4 µg/L). Data: Vätternvårdsförbundet/SLU.

Påverkan från försvaret

Det är svårt att påvisa en direkt effekt av försvarets ammunitionsdumpningar eller pågående verksamhet på Vätterns vattenkvalitet. Metallhalter i vatten (koppar, zink och bly) klassas överlag som mycket låga och dessutom sjunkande (zink och bly), och i höjd med den s.k. bakgrundshalten. Enligt Vattenförvaltningen är Vätterns status ”god” med avseende på koppar, zink och bly, och ligger långt under Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten (gränsvärden för ”otjänligt” dricksvatten ligger 100 (bly) till 2000 (koppar) gånger högre än halter i vatten). En indirekt effekt är dock utsläpp av PFAS-ämnen från bl.a. brandövningsplatser på Karlsborgs flygplats, som utgör en förhållandevis stor källa via Bottensjön till Vättern. PFAS är förhöjd i både vatten och fisk och (fler) åtgärder behövs snarast för att minska belastningen. Även andra värden kan tänkas påverkas genom t.ex. buller eller försvarets användning av Vättern som riskområde.

Metallhalter (bly, koppar och zink) i Vättern: streckad linje – s.k. bakgrundshalter för svenska sjöar, genomgående linje – ”mycket låga halter” enligt Naturvårdsverket (3). Data: Vätternvårdsförbundet/SLU.

Hur hanteras förorenade områden/utsläpp?

Förorenade områden hanteras efter ett system som Naturvårdsverket har bestämt (MIFO-metodiken), dvs områden inventeras och riskklassas (där spelar mängder/halter, toxicitet, samt spridningsförmågan in), följd av en åtgärdsutredning, riskvärdering och slutligen åtgärden själv. Med tanke på att det finns hundratals förorenade områden i Vätterns avrinningsområde är det viktigt att prioriteringar som tyvärr behöver göras baseras på faktiska risker och inte på hur något ser ut eller hur någon tycker. Detta arbete drivs av tillsynsmyndigheter dvs huvudsakligen länsstyrelserna (eller FIHM). Det är dock ett praktiskt, juridiskt, tekniskt och ekonomisk snårskog att ta sig igenom. Åtgärderna får dessutom inte innebära att ett problem flyttas från ett område till ett annat utan ska elimineras så långt som möjligt.

Ansvar för att undersöka och (vid behov) åtgärda ett förorenat område ligger på förorenaren. Tillsyn (dvs ansvar för att detta genomförs) är en uppgift för myndigheter (i regel Länsstyrelserna eller FIHM) och ligger inte inom Vätternvårdsförbundets roll, uppgifter eller mandat.

Beslut om hur mycket en verksamhet (reningsverk, industri mm) får släppa ut fattas av miljödomstolar och baserad på eventuell påverkan på Vättern, med hänsyn till miljöbalken, vattenförvaltningen och annan lagstiftning. Underlag framtaget av Vätternvårdsförbundet används dock ofta i dessa sammanhang.

Hur mår Vättern då?

Vättern mår idag förhållandevis bra: sjön är återigen en näringsfattig klarvattensjö med ett för svenska sjöar enormt siktdjup som är på samma nivå (återigen) som för 100-120 år sen. Fosforhalten är låg. Växt- och djursamhället tyder på en överlag välmående sjö. Halter av de flesta metaller och miljögifter är låga och/eller sjunkande.

Läs mer om Vätterns tillstånd.

Allt är inte frid och fröjd: det finns vissa utmaningar inför framtiden: (nya) miljögifter, främmande arter och klimatförändringen. Dessa behöver vi jobba med för att bevara och förbättra Vättern för kommande generationer.

Läs mer om Vätterns utmaningar.

Referenser

De flesta referenser är länkade direkt i texten, förutom:

  1. Medins Havs- och Vattenkonsulter, 2017: Undersökning av bottenfaunan i Vättern vid Aspa bruk 2017
  2. Golder Associates, 2014: Riskbedömning Munksjön, Jönköping
  3. Naturvårdsverket, 1999: Rapport 4913 Bedömningsgrunder för miljökvalitet: Sjöar och vattendrag

Data finns tillgängliga via Vätternkartan och bl.a. SLUs Miljödata MVM samt förbundets publikationer t.ex. Årsskriften.

Sidan senast uppdaterad 19 augusti 2020
 

Comments are closed.

Translate »