PFAS i Vättern

Vad är PFAS?

PFAS är ett samlingsnamn för en grupp av runt 5000 högfluorerade och industriellt framställda kemikalier. PFAS har mycket användbara egenskaper: de är vatten-, fett- och smutsavvisande och används därför i många produkter.

Användning
PFAS-ämnen har använts sedan 1950-talet t.ex. för impregnering av kläder, i skönhetsprodukter, livsmedelsförpackningar, non-stick-stekpannor och skidvalla, till ytbehandling och rengöring samt i brandskum.

Påverkan på människan och miljön
PFAS-ämnen räknas som organiska miljögifter och många är stabila, bioackumulerande och giftiga. De bryts inte ned – inte alls eller bara mycket långsamt – och är därför länge kvar i miljön. De ansamlas i levande organismer och lagras bl.a. i blodet. Och de är skadliga: i (mycket) höga koncentrationer kan de påverka bl.a. fettmetabolismen och immunsystemet och leda till låg födelsevikt och försämrad tillväxt. De flesta studier har gjorts på två PFAS-ämnen – PFOS och PFOA – som tycks vara de skadligaste.

Var finns PFAS?

Många PFAS-ämnen sprids lätt och förkommer mer eller mindre överallt i naturen. Man har hittat PFAS i antarktis, i isbjörnars blod och i många svenska sjöar – inklusive Vättern.

Varifrån kommer PFAS?
Generellt kan PFAS släppas ut till miljön under alla steg av dess livscykel. Dvs under produktion (dock produceras PFAS inte i Sverige), när PFAS-innehållande produkter framställs, när dessa produkter sen används och senare har slängts. PFAS kan alltså läcka eller släppas ut från industriella områden, med avloppsvatten och dagvatten, från deponier och förorenade områden som brandövningsplatser. En del kommer även luftvägens, dvs med regn eller snö.

Kända källor till Vättern:
– Bottensjön (via Kärnebäcken, Karlsborgs flygplats)
– Munksjön (till viss del troligen via Sandserydsån, Axamo flygplats)
– Huskvarnaån
– Andra källor är avloppsreningsverk, deponier, industriområden och deposition (regn/snö).

Människor får i sig PFAS huvudsakligen via mat (t.ex. fisk), konsumentprodukter och kontaminerat dricksvatten.

Hur mycket PFAS finns det?

När man mäter PFAS inom miljöövervakning har man fokuserat på ett ämne: PFOS. PFOS är ett av de skadligaste PFAS-ämnena och är det som ofta finns mest av, det är helt enkelt lättast att hitta och mäta. Och kan ses som en proxy för PFAS-ämnen generellt. Den senaste tiden har man gått över till att mäta PFAS-11 eller PFAS-13, dvs man summera mängden av elva (eller tretton) olika PFAS-ämnen.

PFOS-halter i opåverkade vatten verkar ligga under 0.4 ng/L. I Unden – som ligger inom Vätterns avrinningsområde och är som Vättern än klar, näringsfattig sjö – har halter på 0.4-0.5 ng/L uppmätts. I Vätterns tillflöden varierar PFOS-halter från 0.3 till 3.1 ng/L. De högsta halter i avrinningsområdet har uppmätts i Kärnebäcken (148 ng/L), en liten bäck som avvattnar delar av Karlsborgs flygplats och mynnar i Bottensjön. I själva Vättern ligger PFOS-halter mellan 1.0-1.4 ng/L.

Generellt kan man se att sjöar som ligger nära städer har högre halter PFAS än sjöar i opåverkade områden.

Några exempel:
– Vättern:        1.0 – 1.4 ng/L
– Vänern:        1.0 – 1.3 ng/L
– Mälaren:      2.5 – 12 ng/L
– Storsjön:      5 ng/L (medelvärde, men varierar mycket)
– Unden:         0.4 – 0.5 ng/L
– Bottensjön: 3.6 ng/L

Hur mycket PFAS ”får” det finnas?

Till skillnad från många andra ämnen som klassas som miljögifter (t.ex. dioxin, tungmetaller) förkommer PFAS inte naturligt. Den naturliga bakgrundshalten är alltså 0. Men PFAS-ämnena detekteras även i opåverkade områden p.g.a. att deras spridningsförmåga.

Inom vattenförvaltning finns det gränsvärden för PFOS i ytvatten och i biota (fisk). Om dessa gränsvärden överskrids visar det på att en sjö är påverkad av PFOS-utsläpp. För fisk gäller 9.1 µg/kg färskvikt, och för vatten 0.65 ng/L. Framförallt biotahalten är en s.k. gränsvärdesnorm, och när denna överskrids bör inga åtgärder tillåtas som kan orsaka en ytterligare höjning av PFOS i en sjö (eller annan vattenförekomst).

I Vättern (och många andra sjöar) överskrids gränsvärdet för ytvatten. Men även gränsvärdet för fisk överskrids i Vättern i alla undersökta fiskarter (10-80 µg/kg, data från 2011 till 2018).

För dricksvatten gäller andra gränsvärden. Eller rättare sagt finns det inga juridiska gränsvärden för PFAS, istället rekommenderar Livmedelsverket en åtgärdsgräns på 90 ng/L. Det betyder att om PFAS-11 (alltså summan av 11 olika PFAS-ämnen, inklusive PFOS och PFOA) i dricksvatten överskrider 90 ng/L bör man inleda åtgärder för att sänka halten. Vatten med PFAS-11 över 900 ng/L ska inte användas. PFAS-11 i Vättern är < 6 ng/L. Halter under 10 ng/L har bedömts som låga.

På flera platser i Sverige har PFAS-halter i kommunalt dricksvatten överskridit åtgärdsgränsen. I Kallinge har grundvatten förorenats och PFAS-11 i utgående dricksvatten var över 10.000 ng/L (!).

Inom EU pågår ett arbete att se över gränsvärden för livsmedel. EFSA (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet) föreslog en sänkning av TDI (tolerabelt dagligt intag) av PFOS och PFOA, och elva ytterligare PFAS-ämnen, utredningen är dock inte helt klar (vår 2020). Baserad på dessa resultat och rekommendationer kommer Livsmedelsverket se över sina gränsvärden. Det är oklart om det kommer bli aktuellt att gränsvärden för PFAS i dricksvatten sänks. Människan huvudsakligen exponeras via maten, inte via dricksvatten.

Vad händer över tid då?

Analysmetoderna har blivit bättre de senaste åren, nu är det möjligt att mäta relevanta halter av PFOS och andra PFAS-ämnen i ytvatten även utanför forskningslaboratorier . Tidigare har detektionsgränserna varit för höga, dvs när man analyserade Vätternvatten gick det inte att detektera något PFAS alls. Därför finns det inga användbara resultat från innan 2017 för Vättern. Tillgängliga data för fisk är för glesa för att någon tydlig trend skulle kunna utläsas.

PFOS har varit förbjudit i EU (med vissa undantag) sedan 2008 och över tid förväntas PFOS-halter minska i miljön. Studier i bl.a. fisk har redan visat på nedåtgående trender. PFOA är förbjudit från och med 2020. Det finns dock ca 5000 till PFAS-ämnen och hur deras halter förändras över tid återstår att se.

Vad händer nu?

Vätternvårdsförbundet undersöker halter av PFAS i Vättern och vissa tillflöden inom ett projekt om organiska miljögifter och läkemedelsrester. Även råvatten och utsläppsvatten av vissa kommunala vattenverk och avloppsreningsverk ingår i detta projekt och i samverkan med berörda kommuner. Resultat förväntas hösten 2020. Dessutom analyseras PFAS i röding och abborre.

Vid Örebro Universitet pågår ett PhD-projekt med syftet att beräkna PFAS-transporter till Vättern från olika tillflöden och utsläppskällor, inklusive deposition (regn). Läs mer på oru.se.

Vätternvårdsförbundet har tidigare påtalat att PFOS-halter i Vättern är förhöjda och behöver sjunka. Därför behövs åtgärder runt hela sjön för att minimera tillförseln av PFAS till Vättern. Du kan läsa våra yttranden på www.vattern.org (eller se nedan).

 

Referenser:

Data från
Vänern och Vättern:
Vätternvårdsförbundet (2018): Fakta3:2018 Råvattenkamanj 2017
Tillflöden, biota och PFAS-11 Vättern:
Bergman, M (2017): Trophic transfer of per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) by glacial relicts in Lake Vättern, Sweden, Örebro Universitet
Mälaren:
Filipovic, M etal (2018): PFAS-AQUA – PFAS utbredning i Mälarens vattenpelare
Andra: VISS Vatteninformationssystem Sverige

Vätternvårdsförbundets yttranden angående PFAS i Vättern:
Angående markavvattning på Karlsborgs flygplats
Angående Försvarsmaktens överklagande av Länsstyrelsens beslut angående tillstånd för Karlsborgs flygplats

Sidan senast uppdaterad 4 augusti 2020
 

Comments are closed.

Translate »