Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)

signalkräfta

Signalkräftan är en art som introducerades i Sverige från Nord Amerika i slutet på 1960-talet för att kompensera kräftpestens härjningar bland de värdefulla bestånden av vår ursprungliga flodkräfta. Signalkräftan är mycket lik flodkräftan både till utseende och beteende varför den bildat täta bestånd i mängder av Svenska vatten. Den har dock en stor nackdel genom att den sprider kräftpest, en sjukdom som den bär med sig men själv är resistent mot.

Förr fanns flodkräfta i Vättern även om bestånden aldrig var särskilt omfattande. Enligt äldre uppgifter verkar norra delen av sjön ha drabbats av kräftpest på 1930-talet.

Signalkräftan sattes ut i Vättern för första gången redan 1969 i den avsnörda nordligaste fjärden Alsen, vilket dock inte gav något tydligt resultat. Fortsatta utsättningar, främst från enskilda fiskerättsägare, i slutet på 1980-talet samt utvandring från tillrinnande vattendrag medförde att signalkräftorna ökade mycket kraftigt under 1990-talet. Idag finns i vissa områden mycket täta och storvuxna bestånd, främst i norra och östra delarna av Vättern. Signalkräftan finns spridd i hela Vättern.

Signalkräftan är idag den viktigast arten för yrkesfisket.

Kräftorna uppehåller sig över stenbottnar på ansenliga djup. Statistik visar att bäst fångster erhålls på 6 – 30 meters djup, men att kräftor fångats så djupt som ned till 80 meter!

Regler för kräftfisket i Vättern finner du via denna länk!

Vidare läsning

Förvaltningsplan för fisk- och fiske i Vättern 2017-2022 – Signalkräfta

 

 

Sidan senast uppdaterad 19 december 2018
 

Comments are closed.