Bytesfiskar

  • Siklöja (Coregonus albula)
  • Nors (Osmerus eperlanus)
  • Storspigg (Gasterosteus aculeatus)
  • Småspigg (Pungitus pungitus)

Det kan vara intressant att ta upp de mindre fiskar som utgör den huvudsakliga födan för sjöns rovfiskar.

Siklöja och nors

 sikloja

norslu

Siklöja och nors, båda små laxartade fiskarter, dominerar i de fria vattenmassorna (Pelagialen). Båda livnär sig på djurplankton. Nors äter även de glacialrelikta kräftdjuren samt små fiskyngel.

Siklöjan, lokalt kallad ”lögan”, förekommer oftast i det kallare språngskiktet eller djupare sommartid. Storleksmässigt ligger siklöjan på ca 8-20 cm, medan norsen brukar hålla sig inom ca 8-12 cm längd. Nors och siklöja är mycket viktiga bytesfiskar för sjöns rovfiskar.

Storleken på bestånden av dessa arter kan variera kraftigt och påverkar därför tillgången och tillväxten för sjöns rovfiskar.

Storspigg och småspigg

storspigg

smaspigglu

I Vättern förekommer både storspigg och småspigg. Spigg utgör en mycket viktig föda för lax, röding, öring och andra rovfiskar i sjön.

Storspiggen känns igen på sina tre ryggtaggar, medan småspiggen vanligen har nio små taggar. I öppnas sjön är det storspigg som är vanligast, men småspigg förekommer, då främst på lite mer skyddade kuststräckor.

Vidare läsning

Fisksamhället i Vättern

Sidan senast uppdaterad 24 augusti 2018
 

Comments are closed.